En stor vit hund börjar skälla. Ytterligare två hundar ansluter snart i skallet. Blickarna är fästa på något i omgivningen. Svansarna har rullat upp sig på deras ryggar och deras kroppar är spända. På grinden intill gårdsplanen där hundarna befinner sig sitter en skylt med texten ”Vakthundar! Ingång sker på egen risk.”.
Gamla tiders väktare
Förr i tiden var vakthundar som dessa en vanlig syn. Över hela Europa användes stora, respektingivande hundar som ett slags säkerhetssystem. De var till för att skydda människor och djur liksom hus och hem. Vargar och björnar som rev boskap var ett stort problem och att bli bestulna av kringströvande rövare var ingen ovanlighet.
Avel på mod och styrka
Hundarna avlades för vakt. För detta uppdrag krävdes att hundarna var tappra, självständiga och lojala. Man ville ha hundar som byggde starka band med människorna och som värnade om boskapen. Samtidigt ville man att detta band skulle få hundarna att vara villiga att möta döden för att skydda sin flock. För att kunna slåss mot varg och björn krävdes stora hundar med en vikt på sisådär 50 – 70 kg. Det krävdes även att hundarna hade ett stort mått intelligens så att de själva kunde fatta livsavgörande beslut.
Dagens problem
Idag har många av dessa hundar försvunnit. Det finns fortfarande entusiaster för de olika vakthundsraserna men det är en försvinnande liten grupp. Dagens samhälle ställer så pass stora krav på hundar att det är svårt att ha vakthundar i samhället. Vakthundarna ska ju vara starkt misstänksamma mot främlingar, vilket är något som rimmar illa med det pussvänliga gosedjur som hundar uppfattas som idag. Därmed finner man främst dessa hundar långt ut på landsbygden där de kan leva i frid och utöva sina framavlade instinkter.
Orostider
Idag är det åter orostider. Inbrotten ökar liksom våldsbrotten. Vargarna skapar problem hos boskapsägarna genom att de river får och förflyttar sig allt längre söder ut. Det diskuteras och debatteras hur man ska komma tillrätta med problemen och här har några få individer sökt sig tillbaka i tiden och på så vis återupptäckt vakthundarnas viktiga uppdrag. De har visat sig vara väldigt hjälpsamma på både gårdar och kring industrier. För att detta projekt ska lyckas krävs dock en omprogrammering av den svenska befolkningens hjärnor; folk måste inse att om de möter en vakthund bör de vända om och gå sin väg istället för att börja raljera om allemansrätten.